I dag tänkte vi bara ta de lugnt, så efter frukosten gjorde vi ett litet stopp vid vår reseledare och berättade om luftkonditioneringen. Hon skulle prata med dem. Sedan gick vi ner till stranden och la oss i skuggan bland de andra sillarna. En Magnum Beyaz avnjöts också.
Vid lunchtid gick vi tillbaka till hotellet och nu var det 28 grader där. Vi lämnade bara våra saker och gick för att äta lunch. Jag fick inte i mig något, eftersom jag var alldeles för varm och tänkte på pinan i rummet. Efter lunchen gick vi till receptionen igen. Det funkar ju liksom inte med 28 grader på rummet. Den här gången skickades den tekniska chefen upp. Han verkade i alla fall förstå att något var fel bara genom att komma in i rummet. Till att börja med ryckte han ner gallret i taket och började trycka på saker så det pyste. Sedan gick han in i nästa rum och gjorde samma. Efter det mätte han temperaturen i utblåset. Den gick upp till drygt 30 grader. ”Not good” sa han. Nej, men det visste vi ju och har försökt förklara i tre dagar. Han klev upp på stolen igen och började titta. Då hittade han det. Ventilen var avstängd! Det kunde alltså inte passera ut någon kalluft. Så fort han vred på den började den kalla luften strömma in. Tänk om töntteknikern hade haft en sådan apparat för att mäta temperaturen, i stället för att lyfta upp handen. Eller om han bara hade lyssnat i stället för att komma med nedlåtande kommentarer om att det är ”normalt” och att det bara var vi som klagade. Man kunde ju tycka att det var en kraftig hint om att det var fel i vårt rum. Kanske hade vår semester inte blivit förstörd av vätskebrist och huvudvärk på morgnarna. Kanske hade man kunnat njuta mer på dagarna när man visste att man hade ett svalt rum att ta siesta i.
Det tog en stund innan temperaturen gick ner, men luften kändes bättre direkt. Så efter en dusch tog vi våra grejor och satte oss vid poolen för att ge luftkonditioneringen en chans. Där satt vi tills det var dags att gå upp och lämna prylarna innan det var avgång till restaurangen.
Marschen till Casa La Luna leddes av Christian och mig, via den genväg vi hittade häromdagen. På restaurangen hade de dukat långbord till oss alla 50 och jag tror inte de hade fler bord. Till förrätt åt Christian och jag vitlöksfrästa champinjoner, som var mycket gods. Som varmrätt hade Christian valt turkiska köttbullar och jag havsaborre. Min mar var i alla fall sagolik.
Sedan blev det kaffe och efterrätt också. Christian valde glass (otippat) och jag valde äpplepaj. Den var inte bara stor utan även riktigt god, mest äpplen var det.
Efter middagen var den en del som valde att gå vidare till någon klubb, men vi tyckte att det fick vara nog, så vi gick hemåt. På vägen hittade vi äntligen en amulett mot det onda ögat, som Christian gav till mig (man får inte köpa till sig själv, då räknas det inte). Dessutom fick jag två små broscher av han i kassan. Då borde man ju vara skyddad.
