När klockan väl bestämde sig för att ringa, hade jag redan varit vaken en stund. Fast att klockan bara var fem på morgonen var det inte speciellt jobbigt att gå upp. I dag var det ju dags att åka till Turkiet!
Allting var färdigpackat redan, så vi hade inte så mycket mer att fixa innan vi kunde ge oss av. Strax efter halv sex var vi på väg.
Det tog cirka en timme och en kvart till Sturup (det var längesedan vi flög därifrån, konstigt nog är det enklare att ta sig till grannlandet och till Kastrup, än till Sturup). När vi kom in i terminalen stod Rita och tog emot oss och gav lite instruktioner. Incheckningen hade precis börjat så det var bara att ställa sig i kö.
När väl incheckning och säkerhetskontroll var klar fanns det inte så mycket mer att göra än att vänta. Allt är ju så dyrt i taxfree-affären nuförtiden så det är inte ens lönt att titta där.
När boardingen väl började var förvirringen total. På alla monitorer och våra boardingkort stod att vi skulle gå till gate 10, men de hade öppnat gate 8. Dessutom stod planet vid gate 6. Inte en siffra rätt alltså.
Vi hade fått platser längst fram, så där kunde vi inte ha våra ryggsäckar vare sig under stolen framför oss (det fanns ju ingen) eller i hyllan ovanför oss (där var ju fullt av personalens grejor). En flygvärdinna tog väskorna och la dem i en hylla en bra bit bort. Där undrar man ju hur de har tänkt. Man ska ju alltid ha sitt bagage under uppsikt, vilket de ju effektivt förhindrade här. När hon dessutom ville ta min handväska och lägga någon annanstans fick det faktiskt vara nog. Inte släpper jag min väska där jag har pengar, pass och biljett och låter den ligga där jag inte har koll på den. Jag klämde ner den i fickan på väggen helt enkelt.
Maten vi fick var en liten skål med sallad och en större skål med två rejäla bitar kyckling och currypasta. Till efterrätt fanns det en havreboll. Allt var gott, förutom havrebollen som jag inte åt utan gav till Christian.
Flygningen gick bra och tog ungefär tre timmar och en kvart. Vi landade till och med lite för tidigt. Det tog inte jättelång tid att få bagaget och hitta bussen, så efter en timme var vi på väg mot Kemer.
Bussresan tog lite drygt en timme så vid fyra var vi framme vid Hotel Ambassador.
Tyvärr var vi två busslaster som kom fram nästan samtidigt så det blev naturligtvis kaos och jättelång kö. När vi väl fick vår nyckel glömde de säga att vårt rum låg i en annan byggnad, så vi var på väg att ta hissen när vi blev stoppade av vår reseledare. Till slut blev vi visade till vår byggnad och det var väl inte så märkvärdigt. De kunde helt enkelt ha förklarat, det var inte mer än högst 50 meter dit.
Rummet var inte vad vi är vana vid på våra charterresor. Vi brukar ju bo i lägenhet och inte på hotell, så detta kändes lite litet.
Vi packade upp, gjorde oss hemmastadda och provade det trådlösa nätverket. Det funkade inte alls, det var så dålig täckning att det inte ens gick att koppla upp. Christian gick ut i korridoren för att titta lite och hittade ett US Robotics modem bara en dörr bort. Det fanns med bland nätverken och hade nästan full täckning. Det tog vi i stället.
Klockan sex var det dags för informationsmötet och det var nog ett av de sämre jag varit på. Speciellt med tanke på att det är i slutet av säsongen och de borde ha vant sig och lärt sig. Ingen speciellt matnyttig information fick vi heller, utan för det mesta hänvisades det till de papper vi fick på bussen.
När mötet var slut stannade vi kvar för jag ville kolla att vår bokning av utflykten till Pamukkale var OK, eftersom jag gjorde den via webben och man brukar ju ha en biljett att lämna. De kunde inte svara på om vi var med för de hade inte fått den listan än, men biljetten skulle komma till rummet. Jag orkade inte fråga hur…
Sedan gick vi till baren och tog en öl. Är det (almost) All inclusive så är det. När ölen var urdrucken var det dags för middag. Det var ju lite spännande, jag hade ju läst både bra och dåligt om den. Man kan väl säga att om man inte var nöjd med den buffén så vet jag inte riktigt vad man är ute efter. Där fanns det mesta; kött, fisk, grönsaker, grytor… ja, allt jag behöver i alla fall. Speciellt fetaosten var fantastiskt god. Mängdmässigt fanns inget att klaga på.
Efter middagen gick vi en sväng fram till gågatan och tillbaka igen. Vi var ganska så sega efter den långa dagen. Tyvärr är inte luftkonditioneringen speciellt effektiv, det var 28,5 grader på rummet när vi kom tillbaka och det var omöjligt att få temperaturen att gå ner snabbt. Den kalla luften tycktes försvinna i ett svart hål.
